Vildmarksgruvan

Resan Under Jord

Utforska underjorden & dess historia

Boka Ditt Besök

Utforska ovan jord & sök efter mineraler

Mer Info

Om gruvan

"Varuträsk brukar beskrivas som en av världens mest mineralrika platser"

Varuträskgruvan upptäcktes år 1932 när den lokale bonden Harald Holmgren lade märke till större mängder kvarts på sin mark. Driven av nyfikenhet började han undersöka området, som snart skulle visa sig vara en av Sveriges mest mineralrika platser. Tillsammans med ett litet arbetslag inledde Harald gruvdrift, trots lokal skepsis. Något guld hittades aldrig, men över 70 olika mineral upptäcktes här, varav många bröts fram till mitten av 1940-talet. Ett av dem är Varulit, en mycket sällsynt mineral som fått sitt namn efter byn Varuträsk. Klicka här för alla registrerade mineraler som hittats i gruvan.

Gruvan är inte längre i drift, men delar av hur det såg ut för nästan 100 år sedan finns fortfarande kvar. Följ med på en resa bakåt i tiden, se spåren efter dynamitsprängningarna i väggarna och rör vid 2 miljarder år gammalt urberg.

Den självguidade turen börjar i genomgångsrummet där du får låna gruvrock, gummistövlar, hjälm och ficklampa, följt av en 10 minuter lång informationsfilm. När du är utrustad och redo går du ner i gruvan och påbörjar din resa.

Boka ditt besök online i förväg, eller kom på drop-in under sommarsäsongen.
Nedgången till gruvan består av ca 120 trappsteg. Varma kläder rekommenderas.

När gruvresan är avslutad kan du fortsätta upplevelsen ovan jord i vår Mineralpark, där du själv kan söka efter mineraler och sällsynta stenar.

Gruvkarta

NEDFART

HISSCHAKT

VARUTRÄSK GRUVA

Underjordisk Karta

Historia

Varuträskgruvan upptäcktes år 1932 av Harald Holmgren. Under en jakt på sin skogsmark lade han märke till en ovanlig pegmatitgång i berggrunden. Pegmatit är en magmatisk bergart som är känd för att innehålla stora kristaller av mineral som kvarts, fältspat och glimmer, och i vissa fall även guld. Endast tio år tidigare, och tre mil från Haralds hem, hade Bolidenfyndigheten upptäckts år 1924, vid den tiden en av de rikaste guldfyndigheterna i Europa. Harald hade därför stora förhoppningar om att även denna gång han funnit kunde innehålla guld.

Medveten om det potentiella värdet av ett sådant fynd ville Holmgren först ta reda på om det fanns en marknad för de mineral som eventuellt kunde brytas. Innan han anställde arbetare eller påbörjade någon utgrävning tog han kontakt med Rönnskärs kopparsmältverk angående möjlig leverans av kvarts. Vid denna tid användes kvarts vid rening av koppar på grund av sitt höga kiselinnehåll. Han kontaktade även en porslinstillverkare angående fältspat, som är en viktig råvara inom keramiktillverkning. Först efter att ha fått bekräftelse på ett potentiellt intresse gick han vidare med att undersöka fyndigheten närmare.

Holmgren anställde därefter tre män för att undersöka pegmatitgångens storlek och utbredning. Karl Holmgren och Axel Mannberg kom från Nyland, medan Uno Nilsson från Tarsbäckliden arbetade som dräng hos Holmgren. Nilsson kom senare att gifta sig med Holmgrens dotter Linnea.

Gruvarbetet påbörjades i oktober 1932 och utfördes med traditionella handmetoder. En man höll i borren medan en annan slog med slägga, och borren vreds efter varje slag. Borrarna blev snabbt slöa, och Karl Holmgren skickades till Boliden för att lära sig hur de skulle slipas och härdas. När han återvände köptes en ässja in så att arbetet kunde utföras på plats.

Vid denna tid ansåg vissa bybor att Holmgren var oförsiktig som inledde gruvdrift. Enligt arbetarna varnades han för att han skulle ruinera sig ekonomiskt, och männen uppmanades att sluta arbeta medan ”Harald fortfarande hade vettet kvar”. Trots detta betalade Holmgren sina arbetare 50 öre i timmen, motsvarande 4 kronor per dag, vilket betraktades som en mycket god lön vid den tiden.

Under utgrävningen upptäckte arbetarna en lilafärgad sten. Mineralet visade sig vara lepidolit, som innehåller litium. Till en början var inte ens Bolidens geologer medvetna om stenens sammansättning. Först efter laboratorieanalyser kunde man bekräfta litiuminnehållet, ett eftertraktat grundämne som används bland annat i katalysatorer och vid tillverkning av syntetiskt gummi. Totalt fann Harald och hans arbetslag omkring fyrtio olika mineraltyper, däribland sex litiumhaltiga mineral. Trots förhoppningarna påträffades dock inget guld.

År 1936 togs gruvan över av Boliden AB och var i drift fram till 1946. Under sommarmånaderna arbetade mellan femton och tjugo personer på platsen. Lastningen av de brutna mineralen på lastbilar var ett tungt fysiskt arbete som utfördes med hjälp av fyllhammare, tunnor och järnspadar.

Allt eftersom gruvdriften fortsatte upptäcktes nya mineral. I samband med förbättringar av den gamla körvägen kasserades material som ansågs värdelöst. År 1938 upptäcktes att denna så kallade skräp-kvarts i själva verket innehöll pollucit, ett mineral rikt på cesium. Cesium används bland annat i infraröda lampor, solceller och fotoelektriska apparater.

Senare identifierades ytterligare ett helt nytt mineral, ett som geologer först inte kunde klassificera. Fyndet var så betydelsefullt att mineralet fick sitt namn efter platsen där det upptäcktes: Varulit.

-Lennart Holmgren, Son till Harald Holmgren

Om Harold Holmgren

I dag vet vi att det arbete som Harald Holmgren utförde mellan 1932 och 1936 var av extraordinär betydelse. Än i dag reser geologer från hela världen till Varuträsk för att med egna ögon se denna unika plats.

Harald Holmgren föddes år 1892 i Varuträsk som ett av nio syskon i en jordbrukarfamilj. Redan i unga år deltog han i det dagliga arbetet på gården, han mjölkade kor, jagade hare och tog sig an de uppgifter som behövde utföras. Hans starka arbetsmoral visade sig tidigt och följde honom genom hela livet.

Med åren utvecklade Harald även ett skarpt affärssinne. Vid 26 års ålder var han med och grundade Norrbottens Cementgjuteri tillsammans med en kollega. Företaget gick bra, och år 1928 flyttade han till Strömfors för att börja leverera grus. Även denna verksamhet blev framgångsrik och gav honom smeknamnet "Gruskungen".

År 1930 beslutade Haralds far att sälja familjegården i Varuträsk. För att behålla gården inom familjen köpte Harald den själv och flyttade tillbaka till sin hemby. I samband med detta lämnade han grusverksamheten och blev åter heltidsbonde.

Det var under en av sina jakter på skogsmarken som Harald gjorde den upptäckt som kom att prägla hans eftermäle. När han stod på en bergsrygg väcktes hans nyfikenhet och han tog en närmare titt. Till sin förvåning fann han en pegmatitgång – en kiseldioxidrik bergart som är förknippad med kvarts, fältspat och glimmer, och som är en del av den geologiska formation som kallas Skelleftegraniten.

Mellan 1932 och 1936 ansvarade Harald personligen för gruvdriften på platsen. Allt eftersom arbetet fortskred blev det tydligt att en fortsatt brytning utan modern maskinutrustning skulle bli allt mer kostsam. Harald hade arbetat hårt hela sitt liv och ansåg att det var klokare att sälja gruvan medan intresset var stort, än att själv försöka expandera verksamheten.

År 1936 köptes hela gruvområdet av Boliden AB. Affären var rättvis och Harald gjorde ingen ekonomisk förlust. Han återvände senare till jordbruket och familjelivet, där han uppfostrade tre döttrar och tre söner. Han ångrade aldrig sitt beslut att sälja gruvan.

Om någon hade anledning att ångra sina ord var det de bybor som upprepade gånger varnat för att Harald var oförsiktig och skulle ruinera sig. Han ignorerade dem, och med rätta. Det var hans nyfikenhet, noggranna iakttagelser och beslutsamhet som gjorde Varuträskgruvan till vad den är i dag.

Gruvdriften fortsatte fram till 1946. Vid denna tid hade totalt 28 904 ton pegmatit brutits, och över 50 olika mineralhade identifierats.

Tack vare Harald Holmgrens arbete betraktas Varuträsk i dag som en av världens viktigaste mineralplatser. Harald själv minns med respekt och beundran, och ingen skulle i dag beskriva honom som dumdristig.

-Jenny Huldtin