OM HARALD HOLMGREN, GRUNDAREN AV VILDMARKSGRUVAN I VARUTRÄSK
Tänk er att en enda man upptäckte denna fantastiska fyndighet. Tänk er att han ensam skaffade sig en kundkrets och på så sätt gynnade hela samhället. Tänk er att skaparen Harald Holmgren av byborna påstods vara galen för att han satte igång den gruva som skulle visa sig vara Sveriges absolut mest mineralrika plats.
Idag vet vi att det arbete som Harald Holmgren uträttade mellan 1932 och 1936 var och är oerhört betydelsefullt. Än idag vallfärdar geologer från hela världen till Varuträsk för att med egna ögon få se denna fenomenala plats.
I slutet av 1800-talet fanns det en familj i Varuträsk som bestod av 9 syskon. En av dem var Harald Holmgren och han föddes 1892. Redan som liten fick han hjälpa till på gården med än det ena och än det andra. Korna skulle mjölkas och harar skulle jagas, så visst kan man väldigt tidigt se att Harald hade stor arbetsanda.
Åren gick och när Harald var 26 år gammal startade han tillsammans med en kollega Norrbottens cementgjuteri. Arbetet gick bra men Haralds affärssinne fortsatte att öka och 1928 beslöt han sig för att flytta och börja leverera grus i Strömfors. Även där gick affärerna bra och Harald fick det nya smeknamnet ”Gruskungen”.
1930 hade Haralds far blivit äldre och beslutat sig för att sälja den gamla gården i Varuträsk. För att den också fortsättningsvis skulle få vara kvar i familjen så bestämde sig Harald för att köpa den och flytta tillbaka till barndomsbyn. Därmed lämnade han också grusverksamheten och blev bonde på heltid.
En dag när Harald var ute på en jakttur på sin skogsfastighet hamnade han på en bergsrygg. Eftersom han var intresserad av det mesta så började han undersöka det och upptäckte till sin förvåning att det där fanns en gång av pegmatit. Det är en silikat bergart som tillsammans med kvarts, fältspat och glimmer geologiskt bildar den så kallade Skelleftegraniten.
Mellan år 1932 och 1936 bröt han i denna gruva.
Harald förstod att med tanke på den snabba utvecklingen så skulle det vara alldeles för kostsamt att fortsätta arbetet utan maskiner på egen hand. Han hade jobbat hårt i hela sitt liv och ansåg att det var bäst att sälja gruvan medan gruvan fortfarande var eftertraktad. Boliden köpte därmed hela området 1936 och Harald förlorade ingenting på affären.
Harald hade under årens lopp skaffat sig en stor familj med tre döttrar och tre söner och tiden efter uppgörelsen med Boliden var han bonde. Någon ånger över försäljningen hade han aldrig.
De enda som kanske ångrar sig är alla de bybor som som ständigt anklagade Harald för att han både var vansinnig och skulle ruinera sig om han fortsatte med sitt projekt. Men han brydde sig inte och det var tur. För det var faktiskt hans nyfikenhet och analysering som gjorde gruvan i Varuträsk till vad den är idag.
Verksamheten upphörde 1946 och då hade man brutit totalt 28 904 ton pegmatit och drygt 50 stycken olika mineraler hade påträffats.
Tack vare Haralds verk ses han idag som en respektfull guru inom geologin och numera är det ingen som anser att han på något sätt skulle ha varit tokig.
/Jenny Huldtin