EN AV VÄRLDENS FÖRNÄMSTA MINERALSAMLINGAR FINNS I VARUTRÄSK

Denna fyndighet upptäcktes 1932 av Harald Holmgren.
När han var ute på jakt upptäckte han på sin skogsfastighet en pegmatitgång som verkade intressant. Pegmatiten är en silikatbergart som tillsammans med kvarts, fältspat och glimmer geologiskt utgör den s.k. Skelleftegraniten. Det är den bergart som utgör en stor del av Norrlands berggrund.

Innan han anställde folk för att undersöka omfattningen av pegmatitens storlek kontaktades kopparverket på Rönnskär för en eventuell leverans av kvarts. Kvartsen innehåller kisel, vilken användes till rening av koppar. Angående fältspaten kontaktades ett företag som tillverkade porslin samt ett företag som hade användning av glimmer.

När han förhandlat med dessa företag om eventuella leveranser anställde han 3 man. Karl Holmgren och Axel Mannberg var från Nyland. Uno Nilsson var från Tarsbäckliden och var dräng hos Harald Holmgren. Nilsson gifte sig senare med Harald Holmgrens dotter Linnea. Arbetet påbörjades i oktober 1932. Den tiden var arbetet av den gamla metoden. En man höll i borren och vände den efter varje slag från släggan som hans arbetskamrat slog på borren med. Problemet var att borrarna blev slöa så fort. Detta löstes med att Karl Holmgren skickades till Boliden för att lära sig att vässa och härda borrarna.

Dessförinnan hade en ässja inköpts för att kunna vässa borrarna. En del bybor tyckte att Harald Holmgren inte var klok som satte igång med gruvbrytningen. Dessa uppgifter fick han av arbetarna som han hade anställt. ”Han kommer att ruinera sig”, det var en del bybors uppfattning. De var så rädda att de sa åt arbetarna att sluta arbeta när ”eint änn Harald hadd hove sjölven”.

Harald Holmgren betalade 50 öre timmen vilket gjorde 4 kr per dag. Det var mycket pengar på den tiden. Under arbetets gång påträffades en lilafärgad sten. Det visade sig vara Lepidolit som innehåller litium. Bolidens geologer hade ej den minsta vetskap om vad stenen innehöll. Först efter analysering framkom det att det var litium som stenen innehöll.
Litium var eftertraktat och användes bland annat till katalysatorer och för att framställa syntetiskt gummi.
I gruvan finns ett 40-tal olika sorters mineral varav 6 olika litiumsorter.

År 1936 övertogs gruvan av Boliden AB och man bröt den t.o.m. 1946 då verksamheten upphörde. 15-20 man arbetade under sommarhalvåren. Vid utlastningen på lastbilarna av mineralerna användes fyllhammare och fyllfat samt järnskyfflar. Detta var ett mycket tungt arbete.
Under arbetets gång kom det ständigt fram nya sorters mineraler. Vid förstärkningen av den gamla kärrvägen blev det utkört en del sorter som inte ansågs ha något värde.
1938 visade det sig att det som ansetts vara skräpkvarts ej var det. Det innehöll Polucit, ett mineral som innehåller grundämnet cesium i bunden form. Cesium används bl.a. till infraröda lampor, sol- och fotoceller m.m.
Vid ett senare tillfälle kom det fram en ny sort som geologerna ej hade den blekaste aning om. Varuträsk har till och med fått ett mineral uppkallat efter sig: Varulit

/Lennart Holmgren, son till Harald

Kontakta oss på: info@skellefteaadventurepark.se eller +46(0)910-500 40